Det har blivit vanligare att låta vetenskapen avgöra hur bra vi passar ihop med en partner.
Det kan handla om vetenskaplig matchmaking där man gör ett personlighetstest och ens intressen och personlighetsdrag paras ihop med andra profiler som man antas passa ihop med.
För faktum är det finns olika faktorer som faktiskt påverkar sannolikheten för att människor ska dras till varandra och trivas tillsammans.
Man brukar tala om att man ska komplettera varandra i ett par och det stämmer i vissa avseenden.
Men när det gäller utbildningsnivå, ålder, etnicitet, religion, utseende, intelligens, intressen, attityder och värderingar brukar likheter bädda för en harmonisk tvåsamhet.
Den grundläggande personligheten, alltså personliga egenskaper som är relativt stabila under lång tid och denna personlighetstyp går att mäta med psykologiska tester av olika slag.
Ett personlighetstest beskriver normalt en människas personlighet enligt femfaktorsmodellen, som en kombination av fem olika karaktärsdrag nämligen; känslomässig instabilitet, utåtriktning, öppenhet, vänlighet och målmedvetenhet.
Femfaktormodellen bygger som sagt på personligetsdragen Känslomässig instabilitet (neuroticism, orolig, nervös, osäker, känslosam, instabil, hypokondrisk),
Utåtriktning (Extraversion, sällskaplig, aktiv, pratsam, människointresserad, optimistisk, varm), Öppenhet (Openness, nyfiken, allmänintresserad, kreativ, fantasifull, okonventionell), Vänlighet, (agreeableness, mjuk, godhjärtad, vänlig, hjälpsam, förlåtande, öppenhjärtig), Målmedvetenhet (conscientiousness, välorganiserad, pålitlig, arbetsam, disciplinerad, noggrann, ambitiös, uthållig)
Även när det gäller denna grundläggande personlighet så verkar relationer mellan människor med snarlika personligheter fungera bra på kort sikt.
Men på längre sikt blir kan stora likheter i den grundläggande personligheten bli en belastning.
En undersökning gjord av Robert Levenson vid University of California, Berkley i USA visar att par med störst skillnader i sin grundläggande personlighet är mest nöjda i det långa loppet.
Skillnader i målmedvetenhet och utåtriktning visade sig ha särskilt stor betydelse.
De fem grundläggande personligheterna anses till stor del vara medfödda men även egenskaper som orsakas av uppväxtförhållanden har betydelse.
Generellt kan sägas att personer med hög känslomässig instabilitet löper stor risk för slitningar i ett parförhållande, oavsett andra faktorer.
Även otrygga personer, personer som inte fått en trygg anknytning till åtminstone en vuxen tidigt i barndomen, som inte fullt ut vågar lita på mamma eller pappa som en solid bas under uppväxten, som
blir förtvivlade när de lämnas ensamma och som slits mellan att söka kontakt och stöta bort, ett s.k. ambivalent beteende har svårare att
leva i längre parförhållanden som vuxna.
Trygga personer, som fått en trygg anknytning
till åtminstone en vuxen person tidigt i barndomen finner däremot ofta en stabil relation med en annan trygg person.
Dock visar det sig att ambivalenta kvinnor, som inte haft en trygg anknytning i barndomen ofta bildar årslånga destruktiva förhållanden med undvikande män, trots att båda parter säger att de vantrivs i relationen.
Medans anknytningsteorin bygger på faktorer som beror på uppväxtmiljön, antas de fem grundläggande personlighetstyperna vara medfödda i större utsträckning.
Viss forskning har tittat mer specifikt på genernas betydelse för att avgöra om människor passar ihop.
Bakgrunden är en studie gjord vid universitetet i Bern i mitten av 1990-talet. En grupp kvinnor fick fick lukta på på t-tröjor som olika män hade haft på sig två nätter i rad och ange vilken lukt de tyckte var mest attraktiv.
Gemensamt för de män som varje kvinna föredrog var att de hade gener kopplade till immunsystemet som tydligt skiljde sig från kvinnans egna.
Forskarnas slutsats blev att doften hjälper kvinnorna att välja en man med gener som kan ge hennes barn ett starkt immunsystem.
Därmed ökar barnets chanser att stå emot smittsamma sjukdomar.
Det finns företag, t.ex. Gene Partners i Schweiz som gör genetiska analyser och räknar ut hur pass genetiskt kompatibla två personer är i detta avseende.
Immunsystemets kompatibilitet är naturligtvis främst intressant för de som vill skaffa barn i framtiden och enbart en av många faktorer som har betydelse för ett lyckat parförhållande, men testet kan användas för att undvika kontakter som inte skulle leda någon vart.
Kan du länka undersökningen av Robert Levenson? Skulle vara jättesnällt!