Forskningsresultat som publiceras i vetenskapliga artiklar har vanligtvis fått en kvalitetsstämpel genom s.k. peer-review där resultaten och utförandet granskas av externa granskare innan resultaten publiceras. Men trots granskningen så släpps ändå ofta fel eller oegentligheter igenom. Bl.a. så upptäckte det brittiska förlaget biomed central 2014 att det förekommit fusk i flera av deras vetenskapliga tidskrifter genom att företag som erbjuder hjälp med språkredigering och granskning anlitat falska granskare som okritiskt gav positiva omdömen. Det slutade med att man drog tillbaka 43 artiklar och stängde möjligheten för artikelförfattare att själva föreslå namn på fackgranskare.
Ofta brister dock inte kvalitén i granskningen på grund av fusk utan på att det helt enkelt är mycket komplicerat och tidskrävande att göra en korrekt granskning så mycket slinker igenom oupptäckt.
När en journalist på tidskriften Science i juli 2013 skickade en medvetet falsk artikel om cancerläkemedel till 304 olika tidskrifter så accepterades artikeln även till 70% av de 106 tidskrifter som hade någon form av granskning trots att det enligt skribenten endast krävdes kemikunskaper på högstadienivå för att upptäcka felaktigheter i artikeln.
Ett ökänt exempel är den tidigare hyllade kirurgen Paolo Macchiarini som sommaren 2011 genomförde världens första transplantation av en konstgjord luftstrupe på karolinska universitetssjukhuset. Den artikel som skrevs om operationen och hur luftstrupen utvecklats, med inte mindre än 28 medförfattare skickades först till tidskriften New England Journal of Medicine och fackgranskades av två granskare som var tillräckligt kritiska för att tidningen skulle avböja publicering. Författarna skickade då artikeln till The lancet, där den fackgranskades av fyra granskare, gick igenom och publicerades i november 2011. Idag är artikeln försedd med varningsstämpel och fyra av författarna har dragit tillbaka sina namn.
Ett problem är att granskningen vanligtvis är sluten, så att det inte framgår vilka som har granskat en artikel. Vissa tidskrifter t.ex. BMC Medical Ethics och Acta Orthopedica har dock öppen granskning som huvudregel där både granskarnas namn och deras synpunkter är offentliga. Den som vill vara anonym t.ex. om granskaren står i ett beroendeförhållande till artikelförfattaren kan dock välja att vara anonym, vilket förekommer i ungefär 10% av fallen. Även flera andra tidskrifter har börjat testa öppen fackgranskning. I Nature communications kan t.ex. författarna avgöra om granskarnas synpunkter ska vara offentliga även om granskarnas namn fortfarande är dolda. Generellt finns det ett starkt stöd för s.k. öppen ”peer review”. Över hälften av tretusen tillfrågade redaktörer, publicister och forskare trodde i en enkät att öppenhet skulle göra granskningarna bättre.
Därmed har den granskning som sker av artiklarna när de väl publicerats blivit allt viktigare. Pubpeer är ett nätforum där forskare kan nagelfara publicerade artiklar och detta är den plats där flest anmälningar om oredlighet i forskning nu sker. Hos Pubpeer är granskarna anonyma. Anonymiteten är en förutsättning för att forskarna ska kunna kritisera artiklar utan att utsättas för repressalier.
En annan fristående granskare av vetenskapliga tidskrifter är Retraction Watch som granskar och skriver om tillbakadragna artiklar
Lämna ett svar