Man kan studera lycka både på individnivå och samhällsnivå.
När man bedömer lyckan i olika länder tittar man på hur länge befolkningen lever, sociala skyddsnät, möjlighet att fatta egna beslut och hur generösa invånarna egentligen är.
Det är inte så att människor i rika länder är lyckligare än de i fattiga. Inte heller stora lotterivinster ger någon varaktig lycka. Man upplever även här ett kort lyckorus men inom kort är lyckonivån återställd till det normala.
Inte heller på inidividnivå ger mer pengar och nya prylar mer lycka, under förutsättning att vi fått våra mest basala behov uppfyllda.
Däremot kan det relativa välståndet jämfört med andra i ens nära omgivning ha en viss betydelse. Upplevelsen av att hela tiden ha lite mindre, eller att ha det lite sämre än alla andra ger en lägre nivå av lycka.
Istället för att bara sträva efter ökat välstånd för sig själv är det mer effektivt att känna ansvar för andra och vår omvärld. Att göra något för att hjälpa människor i nöd och att utveckla sin generositet har alltså inte bara effekter på andras lycka utan gör också oss själva lyckligare.
Självbestämmande och att kunna fatta egna beslut har också betydelse för lyckonivån. Vidare är förmågan att känna och uttrycka tacksamhet ett av de mest verkningsfulla sätten att öka sin egen känsla av lycka.
Lämna ett svar