Framställning av plast från genmodifierade cyanobakterier kan förbruka koldioxid

Tillverkning och förbrukning av plast är en stor bidragande orsak till växthuseffekten genom det koldioxidtillskott som tillförs atmosfären när olja används för att framställa plast.

Men att tillverka plast kan i framtiden bli ett sätt att minska koldioxiden i atmosfären. En ny metod att framställa plast från från cyanobakterier har nått ett nytt genombrott.

En av de viktigaste råvarorna när man ska tillverka plastprodukter är kolvätet eten. Eten framställs som bekant ur råolja och naturgas, vilket ger upphov till mer koldioxidutsläpp än någon annan petrokemisk process.

Men forskare vid det amerikanska energidepartementets laboratorium för förnybara energikällor, NREL, har hittat en miljövänligare metod att framställa eten, nämligen ur cyanobakterier, även något missvisande kallade blågröna alger.

Genom genmodifiering har man lyckats ändra cyanobakteriernas ämnesomsättning och därmed fått dem att tillverka eten. Eten är en gas och kan lätt samlas in. För etenproduktion krävs vatten, mineraler, ljus och koldioxid.

Alltså, istället för att producera koldioxid vid framställning av eten från olja, så förbrukas koldioxid vid framställning av eten ur cyanobakterier. För att tillverka ett ton eten förbrukar organismerna tre ton koldioxid. Processen fungerar alltså som en så kallad kolsänka.

Vid traditionell oljebaserad produktion blir resultatet tvärtom, upp till tre gånger mer koldioxid än eten.

Skulle man starta kommersiell etentillverkning med hjälp av GMO-alger skulle exempelvis ett kraftverk kunna fungera som källa till den nödvändiga koldioxiden.

Det förekommer redan i dag tillverkning av eten från andra källor än olja och gas, i första hand från sockerrör och det pågår forskning om att framställa eten från cellulosa.

Det är inte heller första gången det görs försök att få fram eten från cyanobakterier. Redan i början av 2000-talet försökte japanska forskare genomföra processen men lyckades då inte få till en stabil produktion.

Det forskarna vid NREL fann var att metoden fungerar bättre om man modifierade cyanobakteriernas gener som styr metabolismen. Och potentialen är ännu inte uttömd. Kanske kan cyanobakterierna efter ytterligare modifiering omvandla så mycket som 90 procent av den insatta koldioxiden till eten.