Permanent elektrostimulering av hjärnan, så kallad Deep Brain Stimulation (DBS), en behandlingsform som funnits sedan 1960-talet har under början av 2000-talet blivit ett fungerande behandlingsalternativ för allt fler sjukdomar i nerrvsystemet, t.ex. parkinsons sjukdom. där patienten kan bli av med symtom som skakningar och stelhet.
Elektrostimuelring har god effekt även vid andra rörelserubbningar, såsom dystoni, essentiell tremor och epilepsi.
Genom en fjärrstyrd dosa, inopererad vid nyckelbenet är det möjligt att justera systemet och ändra signalens styrka och frekvens.
Framgångarna vid behandling av rörelserubbningar har lett till att man också prövat metoden på andra grupper med störningar i hjärnfunktionen.
I slutet på 1990-talet nådde man framgång vid behandling av tvångsyndrom genom att placera elektroder i Capsula Interna (CI) en förbindelse mellan pannloben och knippet av nervceller längre ner i hjärnan.
Försök har också gjorts med DBS mot Tourettes syndrom och svåra depressioner. Man har också gjort försök med patienter med kraftig övervikt för att påverka centrat i hjärnan som reglerar aptiten. vid ett försök i Kanada var resultatet misslyckat då mannen som vägde 190 kg ett år efter operationen gått upp 2kg i vikt men man noterade att mannens minne var bättre när strömmen var på vilket har gjort att man gjort försök med patienter med alzheimers sjukdom.
Det är känt att DBS kan orsaka biverkningar som humörsvängningar. Ett annat exempel är en man i nederländerna som behandlades med DBS mot parkinsons sjukdom. Tre år efter operationen blev mannen intagen på mentalsjukhus. Han upplevde sig själv som oövervinnerlig. När strömmen skruvades ner fick han tillbaka omdömmet, men fick så svårt att röra sig att han inte kunde ta sig ur sängen. Effekten av DBS på olika neuropsykiatriska sjukdomar och risken för biverkningar gör naturligtvis att metoden innebär många etiska dilemman att konfronteras med vid val av behandling.
Lämna ett svar